Utställning

Klassen ock jag hade en liten utställning i nyckelviksskolans matsal dit vi bjöd lite familj och vänner så att de kunde se vad vi höll på med i skolan! Här under ser man lite av mina saker! Två självporträtt som har varit men på bloggen förut, lilla ensamma grodan, tre krokibilder, sex grafiska blad en växtbild och en skulptur! Bredvid det ser man ett tyg och ett självporträtt av Anna i min klass.
Här är Viktors saker! Hans tyger är väldigt fina. Man ser att han gärna jobbar stort.
Simon har gjort detta. Jag älskar fågeltyget! Han har inrett sin utställningsplats snyggt och stilrent!
Här är Agnes målningar till höger och Karins till vänster.
Johannas saker. Älskar tyget och hela hennes stil. Den är rörig men mycket uttrycksfull och känslosam. Det gillar jag.
Här är Emmas saker!
Här är Edits grejer. Också mina favoriter. Fint uppställt med ett värmeljus bakom ekorren!
Här är Danielas, hon har gjort ett porträtt av mig i lera som man kan se på bilden. Det är långt ifrån så det är svårt att se att det är jag men det är det i alla fall!
Detta är Antons svenska flagga och hans TV-skulptur som är full med bomull. Väldigt fint presenterat tycker jag! Himla snyggt. och provocerande :)
Detta är ett mycket konstnärligt tryck som Agnes har gjort. Det är en köttklump som står för liv och är omgiven av statiska former. Hon gjorde det i textilen när vi fick tre ord att inspireras av. Jag kommer inte ihåg exakt vad hon hade men det var något med statiskt.
Det var kul att ha utställning och det var lärorikt att sätta upp, passa in och planera den!
//Maya

Snidade Sockerskedar

Som några av er kanske minns så hade vi ett gästinlägg av Pysselgubben i somras. Här är ytterligare två av hans alster, två små snidade sockerskedar. Jag och min syster fick välja varsin och som tur är valde vi inte samma! Här i sin rätta miljö, sockerskålen:

/Lisa

Gästbloggare Said

Vad är inspiration och hur hittar man det. Allt kan vara inspirerande men inte fullständigt för att blomma till något nytt. Oftast blir man inspirerad som ebbar ut efter att man hållit på ett tag. För mig finns det ett ord som sätter all min kreationsförmåga i full gungning och det är när jag får höra ordet ”nej”

När någon säger ordet nej till mig är det ett startskott för något nytt. Varje gång jag vill göra något så vill jag någonstans höra ordet NEJ eller inte. För detta är sanningen för mig. Håller jag med om något eller om någon annan håller med mig, så får jag oftast den obekväma känslan av att något är inte står rätt till.

En av mina erfarenheter är den att när jag sysslade med slöjd och behövde köpa horn fick jag inte alls tag på det eller oftast fick jag köpa rester som inte hade något värde. Ska man tillverka ”samiska knivar” eller syssla med att tillverka andra prylar behöver man bra varor.

Jag kom i kontakt med en samisk slöjdare och frågade om jag kunde köpa lite material av honom som han hade i överflöd. Han sa det magiska ordet, alltså ”nej”. Då föddes iden om att hitta lösningen. Vad jag kom på när jag inte fick ta del av materialet var att om jag tog älgben och kokade i två dagar, som luktade så in i helsike blev resultatet en otroligt snygg kniv med slida och en mängd kåsor.

Så motgångar betyder bara att man ska hitta nya sätt att tänka och övertyga andra om att som person bidra till något nytt och sätta sin prägel i tillvaron, det måste vara en av drivkrafterna i ens liv. Att skapa något nytt är att komma nämnare sig själv, hitta ro och livskvalitet. Nu är det så att man hör ordet nej i tid och otid. Ett annat ord som får mig att explodera i exaltation är när någon säger ”att det inte går”, vad tänker du när du hör denna mening vad rör sig i ditt huvud? Blir du inte inspirerad? ….

/Said

Gästbloggare Lelle

Hej. Jag är pysselgubbe. Gillar att peta och skapa. Det är mest som en terapi och skingrar tankarna. Andra gör det genom att gå i skogen, virka eller sticka, för mig är skapande och trädgårdssysslor mitt sätt att få kraft.

Mest blir mest smörknivar. En del helt oandvändbara - men en och annan fukar faktiskt. Oftast har jag ingen susning om motiv eller form innan. Det växer fram efterhand. Ibland har jag sett något som jag gillar och försöker minnas.

Ett par osthyvlar har det också blivit. Tar en gammal välanvänd från en loppis - och gör ett nytt skaft.

Denna ville jag göra så den kunde hänga. Blir sur när jag får leta runt efter osthyveln och den har en förmåga att hamna på olika platser. Nu har den sin egna plats i köket på landet!

I princip allt jag gör är i träslaget en - vilken doft! Smörknivar i en SKA INTE DISKAS - då härsknar de och luktar urk. De ska varsamt torkas av med ett papper.

På återseende!

/Lelle